Tomtens historia

TomteNytt

Jo, jo, Tomten är allt bra gammal han. Det finns de som säger att Tomten kommer från Amerikat eller Nordpolen och andra lika underliga ställen. Tomten kan nu en gång för alla avfärda allt sådant trams!

Nehej, er Tomtes ursprung får man faktiskt söka i tidens mörka djup för väldigt länge sedan. Oerhört långt innan det fanns några som ens talade om Tomtar i Amerikat, eller någon annan stans heller för den delen. Ja, ja, Tomten vet att det kallas USA nu för tiden men se det bryr sig då Tomten rakt inte om!

Er Tomtes Farfar var den första Tomten i vår trakt, efter det att inlandsisen dragit sig tillbaka för sisådär en 9 000 människoår sedan. På den tiden var det allt väldigt öde och ensamt att vara Tomte. Kallt var det också och en väldans massa is och vatten överallt.

Till slut började i alla fall träd rota sig.

Så här såg husen på en gård ut på den tiden då er Tomte slog sig till ro och blev Hustomte.

Tomtens historia - så började det

Historia

Hur som helst, efter många, många långa och ödsliga år började ändå både träd och djur, och till slut även människor, att komma hit. Till dess att Kristus skulle födas och ge oss den välsignade Julen var det ändå väldans lång tid kvar.

Vi Tomtar, för inte tror ni väl på att det bara finns en Tomte? Nej, sån gallimatias hör sagan till. Tänk er själva, en Tomte och millioner och åter millioner med människobarn (och vuxna sen).

Hur skulle det fungera? Va?

Nej er egen Tomte är allt inte ensam han, och tur är väl det. Ni människor lever ju så kort tid så det vore bra ensamt för Tomten om han inte hade någon att tala med som minns lite längre tillbaka än bara några futtiga människoår. Nu är det visserligen inte så ofta vi Tomtar träffas eftersom det nu för tiden är ganska långt emellan oss, men nog försöker jag språka en stund med mina goda grannar runt om i trakterna. I alla fall någon gång per århundrade. Jo, jo, inte behöver man ränna på kafferep titt som tätt inte, nej det behövs då rakt inte…..

Hm, hm, var var jag nu igen...? Människorna började komma, ja så var det ja!

Efter ännu många, många år började det som sagt även dyka upp människor där förut isen legat kilometertjock. I början var de inte många alls. Med förlov sagt så var de inte heller till så mycket förnöjelse i början där de skuttade omkring i sina djurhudar. Dock började människorna, vad det led, att slå sig ned i kojor och senare gårdar i både skogar och vid vatten. Det tyckte allt Tomten om, särskilt de som slog sig ner i skogarna tydde sig Tomten till. Det var så Tomten blev hustomte minsann!

Att vara hustomte var då rakt inte så lätt som vissa tycks tro. Nehej, det var släp och slit mest hela tiden. Och inte skulle man synas inte! De flesta som Tomten bodde hos var rara människor som gav Tomten mat och allehanda godsaker. Men hos några var det inget vidare inte. En del människor var både snåla och dumma, det är så sant som det är sagt det. Men då blev allt Tomten rent ut sagt förbaskad och vad som hände med de människorna vill Tomten just inte tala om idag.

Nåja, första som första. Tomten har allt hört urgamla tomtesägner om att det fanns både tomtar och människor i den här delen av världen även innan Istiden! Men från den tiden finns inte minsta spår kvar. Isen, som var tjockare är de högsta bergen och täckte landet i bortåt 100 000 år, krossade alla, säger alla, tecken efter dem. Men om det kan Tomten faktiskt berätta mer en annan gång.

Var var Tomten nu…, låt mig tänka efter. Jovisst ja, Tomten höll på att berätta om sin Farfar. Tomten minns allt sin gamle Farfar. Han var bra kort han, men ändå stark och seg som en oxe, hå hå ja ja. Farfar var så gammal att det växte mossa i öronen på honom, vi barnbarn kallade honom helt enkelt Farfar Mossa, ändå var han igång i skogarna så kvistarna yrde, jo jo.

Långt senare bodde Tomen i det här huset. Låt mig se det var nog kring 1600 sådär, minns Tomen.